Finns det någon kvar där ute?

*ropar*

Istället för att känna dåligt samvete för att jag uppdaterar så dåligt har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus på obestämd tid. Vi får se hur lång den blir eller om det här blir sista inlägget.

Tack alla ni som läst och kommenterat, det är ni som gör det inspirerande att skriva.

Jag blir som ni kanske minns väldigt glad när jag framstår som yngre än de 34 år jag faktiskt bär. Idag hände det igen.

Lillan och jag åkte tunnelbana och en äldre dam i 80-årsåldern lät sig charmas av Lillans joller. Damen log från öra till öra och började småprata lite. 

”Det är ditt första barn förstås!?”

”Nej det är faktiskt mitt tredje”

”Nämen ooooooooh, hur gamla är de andra??????”

”Ja den äldsta är 6 år och så har jag en snart 4-åring också”

”Åh herregud, hur gammal var du när du fick barn egentligen?”

”Alltså jag är ju 34 nu så jag är väl inte direkt purung”

”Nämen 34 år!!? Jag trodde inte du var en dag äldre än 25!!!”

Vår bebis har slutat vara en sovbebis och är istället en vakenbebis. Visserligen en mycket nöjd och glad sådan men jag känner mig ändå lite snuvad på konfekten. Jag blev ju lovad en sovbebis liksom.🙂

Hon vaknar vid 07:00 och håller sig vaken till 09. Sover därefter 30 minuter och nästa sovstund sker klockan 12. Om jag har riktigt tur sover hon en hel timma då. Sen kommer sista sovpasset framåt 17-snåret och då brukar det bli en tvåtimmarslur. Totalt ungefär 4 timmar dagtid.

Somnar för natten gör hon sällan före 22. Över ett helt dygn sover hon alltså inte mer än 13-14 timmar. Hon är alltså bara sex månader. Normalt/onormalt? Ja inte är det som dom tidigare bebisarna som bott hos oss inte.

Först somnade det allra minsta barnet, klockan 20:37 för att vara exakt. Därefter somnade det största barnet, 20:56. Lillasyster som hade suttit utvisad på hallgolvet för att ha sjungit så många sånger att Storasyster inte kunde somna fick återvända till sovrummet klockan 21:05 och somnade kort därefter.

Nu har jag ungefär 60 minuter på mig att göra alla de där vuxensakerna som man måste göra när barnen har somnat. På min måndagkväll betyder det vika ungefär 15 kg tvätt. Plocka ur diskmaskinen, fylla diskmaskinen och torka av köksbordet. Plocka leksaker från samtliga golv i hela huset. Sist men inte minst, torka upp en halv flaska duschkräm ur duschkabinen och försiktigt skrapa bort en tub tandkräm från toalettgolvet. 

Livet är underbart, härliga tider.

Om jag har lyckats hinna få fram vår adventsljusstake och tända rätt antal ljus idag?

Haahahahahahahahahahaha

Snorig och hostig bebis = usel sömn och bristande bloggmotivation

Alltså spontana besök och spontana fester måste vara de allra roligaste i hela världen. Det finns ingenting så kul som något som kommer plötsligt och spontant. Visst håller ni med om att de roligaste festerna varit de som man egentligen inte skulle gå på.

Tack S (och P också förstås) för en riktigt trevlig kväll. Det gav mersmak!

För att se alla inlägg i den här kategorin om Allergivaccination, klicka här https://igelkotten.wordpress.com/category/allergi/

Aj aj aj, inte bra. Första gången jag fick den högsta koncentrationen – 100 000 enheter. Vi började på 0,1 men det spelade tydligen ingen roll. Jag fick en jättestor reaktion, tror att det var den allra största hittills. Typiskt då att jag befann mig i en bil på väg till Göteborg och inte kunde dokumentera med en bild.

Visserligen gör det ju inte ont på något sätt, och klådan ger med sig ganska snabbt. Jag äter mina allergitabletter några dagar efteråt och har i övrigt inga direkta obehag. Men, jag är lite orolig för vad dom ska säga på kliniken, kommer dom att vilja ge mig samma dos igen och så blir hela upptrappningsfasen ännu mer utdragen än vad den blivit hittills? Jag kommer ändå att behöva hålla på varje vecka fram till vecka 1 nästa år så en vecka till känns verkligen inte som någonting jag vill ha.

För att se alla inlägg i den här kategorin om Allergivaccination, klicka här https://igelkotten.wordpress.com/category/allergi/

Jag är lite sen med det här inlägget men vad fan, det är ju min blogg jag gör som jag vill.

En spruta – 0,8 av samma koncentration, dvs 10 000 enheter. Det gick alldeles utmärkt, i princip ingen reaktion alls. Jag tog inte ens något foto.

Don’t believe the hype, det är faktiskt APSVÅRT att byta bank.

I reklamen verkar det ju som om det bara är att ta en svängom på dansgolvet så är det fixat men jag kan tala om att det tar betydligt mer kraft och energi än jag någonsin hade föreställt mig. Nu kan det faktum att jag har man, hus med renoveringsbehov, tre barn under 7 år, en nyligen förvärvad träningsmani och andra engagemang utanför familjen spela in, men hur som helst.

Eftersom jag var sjukt missnöjd med min nuvarande bank som nu är min dåvarande bank bestämde jag mig för att ta steget. Ut i det okända, klippa banden, söka friheten.

Första månaden orkade jag ändra mitt lönekonto så att alla utbetalningar går till den nya banken. Efter två månader utan påfyllning på lönekontot i den gamla banken blev jag varse en väldigt obehaglig dimension av bankbyte – autogiro, automatiska överföringar och e-faktura. Mycket riktigt, allt låg kvar och försökte betala sig utan kontanta medel i gamla banken.

Månad tre blev det därför stort hallabalo med att justera utflödet från gamla banken. Jag hade inte mer än pustat ut efter nämnda spektakel då ord som värdepappersdepå och aktieportfölj ploppade upp i huvudet. Pust och stön ännu mera. Ringa nya banken, få blankett efter blankett att fylla i för att öppna nya depåer och stänga de gamla. Pust och stön.

Nu har det gått över ett halvår och jag har fortfarande inte lyckats få till en månadsöverföring till ett fondsparande i den nya banken. Det är inte svårt, tvärtom, men jag har noll och ingen tid över att engagera mig i frågan. Vilken tur att jag är föräldraledig just nu så att jag saknar resurser att spara någonting överhuvudtaget, då känns bristen på fonddepåer som ett mindre misslyckande än det faktiskt är.

Här kommer några boktips med jämställda barnböcker. Jag har bara läst de jag har fetstilat, men dem kan jag rekommendera varmt.

Annette Lundborg och Mimmi Tollerup-Grkovic, Malins mamma gifter sig med Lisa.
En bra bok som på ett mysigt och bra sätt handlar om hur Lisa och hennes familjs vardag ser ut.

Eva Lindström, Vilma och Mona spanar och smyger.
Om två självständiga och kreativa tjejer som ser mysterier var de än tittar. (ålder 3+)

Lena Landström, Fyra hönor och en tupp.
Jätterolig bilderbok som handlar om fyra hönor som blir hunsade av en kaxig liten tupp. Men så åker de på kurs och lär sig säga ifrån, och sedan blir det jämställt hemma i hönsgården. http://www.z.lanbib.se/fyrahonor.htm

Åsa Lind, Sandvargen.
En nyttig bok om mod där huvudpersonen är en tjej. Tar upp mycket tankar om världen, självkänsla etc. (ålder 5+)

Pija Lindenbaum, Gittan och Gråvargarna.
Gittan är rädd för att hoppa över diken och för att smutsa ner sig. En dag går hennes förskola på utflykt i skogen. Gittan blir kvar själv och blir kompis med de läskiga Gråvargarna. En bra saga om mod och att våga byta roll.

Pija Lindenbaum, När Åkes mamma glömde bort.
En morgon när Åke stiger upp har hans mamma blivit en slags drake. Vad ska han göra med en drakmamma som har glömt allt? Som slickar tallrikarna i stället för att diska? Åke tar saken i egna händer!

Robert Munsh, Prinsessan Papperspåse.
Det här är en saga om att upptäcka sig själv. En resa i okänt landskap. Vem vill inte vara prinsessa? Vacker, utvald, skör, lågmäld och älskvärd. Men får en prinsessa även vara smutsig, arg, stark, bullrig, modig, listig och peta sig i näsan?

Katarina Kuick, Elin starkast i världen. 
Elin var liten och klen. Hon var bra mycket mindre än de flesta andra barn i hennes ålder. Men en dag får Elin nog. – Jag ska bli stark, sa Elin. Jag ska bli starkast i världen.

Thierry Lenain, Har Loppan snopp. 
Är Dom Med Snopp verkligen tuffare än Dom Utan Snopp? Det tror Max ända tills Loppa börjar i hans klass. Hon ritar mammutar och har en pojkcykel! Och det visar sig att hon inte saknar snopp, för hon har en snippa.

Mats Källblad, Vimmelgrind, Dillfälten, Mutterloppet
Underfundiga seriealbum. Handlar om två jämbördiga barn av olika kön som huvudpersoner samt en stentuff morsa. (Ålder 7+)

Per Gustavsson, Så gör prinsessor.
En cool och annorlunda bok om prinsessor. Jättebra är för att visa att prinsessor idag spelar ishockey, om de vill, samt fäktas med drakar om det skulle behövas.

Solveig Hägerström, Resan till Ulliga bergen, Jättens borg, Staden som ligger vid vattnet.
En serie böcker om mod, att finna sig själv, att leva i fosterfamilj, att ha en mamma men kanske inte som andra mammor, vänskap och riddarprinsessor som räddar prinsar som blivit bortrövade.

Ulf Stark, Min syster är en ängel.
En underbar bok för lite större barn. 

Eva Uddling, Bo här och där.
Tar upp varannaveckasboende och är en gullig och roande bok i övrigt också. 

Gunilla Bergström, böckerna om Alfons Åberg.
Fint exempel på mindre givna familjekonstellationer, där närvaron av en annan pappa eller mamma kan tänkas eller tänkas bort.

Bo R Holmberg, En dag med Johnny.
Handlar om familjer som inte är kärnfamiljer, i en serie böcker är det mamman som stuckit och pappan som blivit kvar med deras gemensamma barn och hennes barn sedan tidigare. I en annan serie är mamman död och författaren tar upp den problematiken. http://www.borholmberg.com

Anna Scholtz, Flickans lilla.
Handlar om tre flickor som samlar namn på flickors könsorgan, står upp och kissar och säger ”utta pillutta du har ingen mutta” till pojkar som retas och säger att de inte har snopp. Roligt och viktigt om att ha ett namn för flickors och kvinnors kön, att säga snippa.

Martin Widmark och Britt Sternehäll, Sjörövar Rakel och kapten Snorfinger.

Stina Wirsén, Vem är arg.
Bra för att det är ”han” som har hjärta på sej och är allmänt snäll, medan ”hon” är den som bråkar. (1-3 år)

Stina Wirsén, Vems byxor?
Handlar om en nalle, en fågel och en kanin och om att de ska få på sig rätt kläder för att gå ut. Inga kön. (1-3 år)

Alldeles nyss trodde jag att det skulle komma ett inlägg på den här bloggen, men nej, så blev det inte.

Stoppa pressarna!!!

Idag såg jag Martin Stenmarck vänta på tunnelbanetåget från Östermalmstorg in mot T-centralen. Han var mycket kortare än jag hade föreställt mig.

Jag fortsätter på samma tidsbriststema och berättar om familjens dopvanor. 

Storasyster döptes när hon var lite drygt 3 månader. Vi hade hyrt en stor festlokal och bjöd in vitt och brett både släkt och vänner.

Lillasyster döptes när hon var 6 månader gammal. Denna gång åkte vi till en helt annan del av Sverige och bjöd bara in de allra närmaste.

Lillan närmar sig halvårsstrecket med stormsteg och tror ni att vi har bokat något dop ännu? Rätt gissat-absolut inte. Min gissning är att Lillan kommer att kunna gå fram till prästen och dopfunten själv och hälla vatten över skallen när det är dags för dop. 

Eller finns det dopkonsulter som kan åta sig allt arbete?

Idag, på onsdagen, fick mannen sin present på Fars Dag. Jag fattar inte var tiden tar vägen, jag är ju trots allt föräldraLEDIG! Om det ska fortsätta så här kommer vi att ligga helt osynkade vad gäller allt vad firande heter. Blir det så här för att barnen är i majoritet?

Efter middagen som bestod av baconlindad kycklingfilé i ugnen (såklart!) sätter jag mig vid bloggen och kikar på sökorden.

Då såg det ut så här.

Hur kan wordpress statistikprogramvara läsa mina tankar?

stats

Jag har upptäckt en ny favorit i köket – ugnen. Numera lagas så mycket mat som möjligt på detta ställe för att i möjligaste mån frigöra händer och tid till annat (läs: tre busungar).

Ugnsbakad kyckling, ugnsbakad fläskfilé, ugnspannkaka, torsk i ugn, ja möjligheterna är oändliga!

Jag fick höra idag att min kusins än så länge barnlösa väninna (*vinkar till S*) läser min blogg ibland. Det gjorde mig väldigt glad. Dels för att det är kul att höra att det man skriver faktiskt läses, men också för att jag trodde att min läsekrets uteslutande bestod av föräldrar.

Roligt att även folk utan barn läser bloggen med behållning!

Då började jag fundera på hur det ser ut egentligen, är ni redo för en ny poll?

Tack på förhand!

I helgen hittade jag förrästen boken jag håller på och läser och som varit försvunnen sedan i somras. Plötsligt låg den på golvet på övervåningen och bara stirrade på mig.

Jag säger ju att vi har en poltergeist här hemma!!

Jag sträckläste boken Gömda av Liza Marklund för ett antal år sedan och greps precis som alla andra av den skrämmande historien.

Idag såg jag att en journalist vid namn Monica Antonsson har grävt i samma historia och avslöjar Mias halvsanningar. http://monicaantonsson.blogspot.com

Självklart diskuteras även ämnet på allas vårt kära Familjeliv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro men det är alltid intressant att höra båda sidor av historien tycker jag.

Som jag skrev tidigare var Storasyster på Halloweenfest i fredags. När hon kom hem framåt 19-snåret hade hon med sig världens största påse med godis. Vi pratar kilo här alltså. Jag tänkte lite snabbt att det var värst vad festarrangörerna hade slagit på stort – bjuda varje unge i klassen (typ 20 stycken) på ett kilo godis känns ju lite sådär… desperat…?

Några frågor senare stod det dock klart för mig att den enda som hade gått hem med så mycket godis den kvällen var Storasyster. Hon hade helt sonika frågat mamman som ordnat festen om hon kunde få lite godis att ta med sig hem, hennes Lillasyster är nämligen lite ledsen för att hon inte var bjuden på festen. Genom att ta hem lite godis till henne (läs: framför allt till Storasyster själv) blir hon lite gladare.

Jag vet ärligt talat inte om jag ska vara stolt eller orolig. :-) 

Raffinerat är det enda ord jag kommer på.

För att se alla inlägg i den här kategorin om Allergivaccination, klicka här https://igelkotten.wordpress.com/category/allergi/

Efter den kraftiga reaktionen på vänster arm visste dom inte riktigt vad de skulle göra med mig. Det är svårt med gräsallergi fick jag lära mig. Det strular ofta under uppdoseringsfasen och det kan behövas många justeringar innan dosen fungerar. Eftersom jag fortfarande bara befinner mig på den andra veckan i det tänkta schemat och jag fick en för stor reaktion för att gå direkt på tredje nivån fick de tänka om.

Istället för att fortsätta kämpa vidare i 6-8 veckorsschemat får jag nu byta till det mera långsammare 15-veckorschemat. I det långsamma schemat tar man alltid bara en spruta och höjer sakta dosen med ca 0,2 ml per gång. Eftersom jag förra veckan fick 2 x 0,2 med kraftig reaktion gav dom mig en spruta med samma mängd – dvs 0,4.

Det var dosen för vecka åtta av femton i det långa schemat. Nästa vecka får jag 0,6 osv.

Fördelen med det långa schemat är att jag bara får en spruta varje gång, vilket minskar den totala tiden jag är på mottagningen. Nackdelen är väl att det tar längre tid, men det bryr sig ju en föräldraledig inte om. Och så bilden då, höger arm:

img_3255<

Igår var Storasyster bjuden på ett Halloweenparty på kvällen. För att underlätta logistiken i vardagen plockade jag med mig hennes kompis från skolan och hade två små vampyrhäxor att ta hand om innan det var dags att skjutsa till festen. Vi hade en trevlig middag tillsammans och när jag ska plocka undan tallrikarna hör jag Storasysters kompis säga

”Jag och XXX (en annan tjej i klassen) ska börja träna för att vi vill bli smala”

Jag tappade nästan glaset i golvet på väg ner med huvudet i diskmaskinen. Här sitter alltså en liten 6-årig tjej i mitt kök och berättar att hon ska börja träna för att samhällets ideal är att alla måste vara smala.

*Ångest*

När den första chocken har lagt sig säger jag någonting i stil med att träning är jättebra för kroppen och att man måste äta ordentligt för att växa och bli större. Svammel svammel.

På kvällen pratade jag med barnets mamma i telefon och berättade vad som hänt på middagen. Hon bekräftade mina värsta farhågor då hon sa att dom ofta brukar prata om att mamma borde börja träna, mamma skulle vilja vara lite smalare, mamma är tjock osv osv. Helt öppet inför barnen. Det var dagens andra chockögonblick.

Jag trodde i min enfald att alla föräldrar tog sitt ansvar och höll sina vuxenproblem för sig själva utan att influera barnen i sina ideal. Ge mig en enda sund anledning till att man ska prata om vikt och viktproblem inför sina barn?? Förstår man inte att barn inte gör som man säger, de gör som man gör? Vill man verkligen att ens döttrar ska börja banta innan de ens har börjat första klass?? 

Hemma hos oss är det absolut förbjudet att prata om sina egna tillkortakommanden inför barnen. Hur ful och tjock jag än känner mig vissa dagar skulle jag aldrig någonsin prata om det inför mina barn. Om jag visar att jag inte tycker om mig själv, hur ska barnen lära sig att älska sig själva? 

Att ge mina barn en bra självkänsla är mitt huvudsakliga mål som förälder. Det är för mig en gåta hur detta ska kunna ske samtidigt som man talar om att man inte duger om man inte är smal.

Eller vad tycker ni, lider jag av moralpanik?

Den här hittade jag inne hos Jojo Falk. Känner ni igen er?

Inskolningsdagarna är avklarade och den första lämningen/hämtningen är genomförd. Mina spontana reaktioner är mycket positiva och det känns väldigt bra i mammahjärtat. Dessutom har mina förväntningar på förskolan och dess pedagoger vida överträffats och jag har upptäckt en hel del bonusfaktorer som vi inte hade en aning om när vi tackade ja till den här platsen.

För det första är pedagogerna väldigt ”Montessoriga” i sitt förhållningssätt till barnen. Som tidigare förälder på ett föräldrakooperativ med Montessoriinriktning känns det väldigt tryggt att känna igen sig. Ett exempel på Montessorikänslan på avdelningen är att alla barns klädhängare är satta på en låg höjd så att barnen själva kan hänga upp sina ytterkläder.

Ett annat handlar om attityden till barns egen förmåga att klara av saker. När barnen ska gå ut låter pedagogerna dem först försöka själva att ta på sig overaller och vantar innan de är där och hjälper till. Samma sak när de leker på gården, om ett barn ber om hjälp att ta sig upp på en klätterställning avvaktar personalen och försöker uppmuntra barnet att försöka själv en gång. Det här helt i linje med mitt eget föräldraskap och det känns bra att även förskolan använder samma metodik.

En annan bonus är den lilla inhägnade gården precis utanför kapprummet. När alla ska gå ut kan barnen så fort de klätt på sig själva öppna dörren till gården och slippa stå och svettas i kapprummet medan kompisarna klär på sig. Det är stora fönster ut mot den lilla inhägnade lekplatsen så ingen är utom uppsikt. 

Dessutom är de tre pedagogerna på avdelningen lite äldre och har utflugna barn. De har alla mycket och lång erfarenhet av egna barn och barn på förskola. Det känns tryggt. 

Lekparken på bilden har ingenting med texten att göra.

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterol i kroppen! 

Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa) 

Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt! GI mässigt är det helt fel i alla fall). Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.

Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärter. Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.

Bara för det behövs det 5 timmar!

Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna, dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna/bönorna. Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme). Du måste också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst två dags- och några st kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet.

Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt, dvs. du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.

När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt! T.ex. Duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv.

Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar. Drick vin efter det (du kommer behöva det).

Dags att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl. nötter/bönor/ärter), vet jag inte längre vad jag måste göra, men jag vet att jag måste gå på toa NU.

Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

Den här texten är stulen inne hos GI-Anna.

– I morgon kommer varken mamma eller pappa att vara med dig på förskolan, jag lämnar dig precis som vanligt och säger hej då.

– Va!!? Vad skönt att slippa er.

Jag fick precis en riktigt svindlande tanke så här sent på måndagskvällen.

Idag kan jag konstatera att jag har bytt blöjor varje dag (med några ytterst få undantag) i ungefär 6 år och tre månader. Jeeeeeez!! That’s a lot of blöjor!

Jag fick en intressant kommentar som jag tänkte svara på som ett eget inlägg.

”Sen en helt annan sak, du vet ju hur jag kämpar och att allt är tungt ibland – och vi har ett barn… så tänker jag på dig. TRE!!! Hur kan jag klaga liksom. Hur överlever man med tre barn?”

Ja du Emma (och för er andra som undrar också förstås), hur överlever man med tre barn? Saken är den att det gör man ju inte. Ibland. Jag har också mina stunder då allt bara är kaos och jag fantiserar om att lägga upp barnen på Blocket. 

Men en stor skillnad på att ha ett barn och att ha tre barn är att med det första barnet är allting nytt. Precis varje dag med sin första bebis är någonting man aldrig upplevt förut. Den första förkylningen, första smakisen, första vällingen och när de blivit lite äldre första potträningen, första inskolningen och första gången man skjutsar barnet till en kompis för att leka. Allt sker för första gången och det är självklart att det är nytt och spännande, men också till stor del skrämmande och väldigt jobbigt och svårt många gånger. 

Jag upplever också en massa första-gången varje dag, men med en 6-åring numera. Och med en 6-åring kan man resonera och ställa frågor till. Hon svarar och vi lär oss tillsammans varje dag. 

Så för att återkomma till din fråga igen med ett lite mer nyanserat svar. Hur överlever man med tre barn? Jo man gör det för att barn blir enklare att ha att göra med ju äldre de blir. Allt det där man upplevde för första gången kommer aldrig igen med andra (och tredje) bebisen. Det blir helt enkelt aldrig lika svårt igen. 

Och när trean kommer har ju ettan och tvåan fullt upp med att försöka ta ihjäl varandra så då har man ju ganska mycket tid över att ta hand om bebisen i lugn och ro.

Arkiv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.