Så här sista veckorna innan bebis kommer är det både med stor längtan och lite skräck jag lever. Visst känns bebisen väldigt efterlängtad och vi kommer ju att reda ut allt kaos som en liten nyfödd för med sig. Men ändå, någonstans innerst inne finns också tankarna på att vi gapat efter för mycket. Man kanske skulle ha varit tacksam för det vi fick – två  helt underbara barn som hittills verkar klarat sig från allvarligare sjukdomar och andra problem. Istället valde vi att utmana ödet en tredje gång, inte kan det väl komma ett friskt och helt barn till!?

Tankarna vandrar och helt nya dimensioner av oro börjar också formera sig. Nu har vi inte bara en liten drygt två-åring som var fallet när lillasyster föddes. Storasyster minns inget annat liv än när lillasyster fanns. Den här gången är det en snart 6-åring och en 3,5-åring som blir påverkade både känslomässigt och utrymmesmässigt här hemma.

Tänk om dom kommer att hata oss för all framtid för att vi valde att utöka familjen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser