Eller njae, kanske inte precis jag – men det känns som det eftersom storasyster inleder sin skolgång snart. Allting känns väldigt ångestladdat och stort. Det känns faktiskt precis lika stort som när jag gick iväg med henne till första dagisdagen den där gången för snart 4½ år sedan. Den imaginära navelsträngen sträcks ut några cm för varje år som går, och nu blir det ett rejält drag i den.

För att mentalt förbereda mig på det som kommer hade jag med en väninna i samma situation bokat in ett besök på skolan idag. Vi ville att det skulle vara så vanligt som möjligt så därför passade vi på när storasyster var på förskolan och helt vanliga 6-åringar var i sina vanliga klasser tillsammans med sina vanliga pedagoger på den helt vanliga skolan.

Vi blev omhändertagna av en jättetrevlig pedagog som jobbade i en av 6-årsklasserna. Hon berättade och visade oss runt i nära två timmar. Otroligt proffsigt och engagerat måste jag säga. Min första reflektion var att det hängde likadana kartor i taket vid tavlan som när jag själv gick i skolan 🙂 Dom funkar än verkar det som. Min andra reflektion var att det verkligen kändes som en evighet sedan jag själv gick i grundskolan, och det var det ju.

Besöket var verkligen lyckat och jag känner mig åtminstone lite mer lugnad av att ha sett hur det faktiskt går till. Det var inga huliganer som skrek och kastade stolar omkring sig, tvärtom var det små koncentrerade grupper av småfolk som satt och insöp kunskap för glatta livet. Känns bra. Om några veckor eller så får vi veta vilken klass storasyster ska gå i och vilka klasskompisar hon får med sig. Hoppas bara att inte bebisen bestämmer sig för att komma ut precis den kvällen då föräldramötet är… 

Så här såg min skola ut som jag gick i från lekis till sjätte klass:

Annonser