Jag har hamnat lite i en svacka 😦

Tror det handlar mest om sömnbrist och en ökande oro för att allt verkligen ska gå bra. Just nu vill jag bara att bebisen ska komma ut frisk och hel så att vi kan börja trebarnslivet med allt vad det innebär. Denna ovisshet är extremt påfrestande för ett kontrollfreak som jag.

Varje sammandragning tänker jag ”Oj, tänk om det var den första på den här förlossningen!!”. Det finns naturligtvis fördelar med att ha upplevt två förlossningar tidigare, bland annat att man vet att smärtan inte är oändlig och att den inte är värre än att man klarar det. Samtidigt vet jag med all önskvärd tydlighet att det gör j-ligt ont… och vem ser fram emot att det ska göra extremt ont när man vet exakt hur det kan vara…?

Man brukar säga att ignorance is bliss och det tror jag faktiskt stämmer när det gäller förlossningar.

Annonser