Nu känner jag mig sådär fånig igen som man bara kan göra om man uppenbarligen har vanan inne av att föda och ta hand om inte mindre än två barn. Saken är den bara att allt känns ändå så otroligt stort och svårt, även om det är tredje gången. Hur kan detta vara?? Tappar man minnet fullständigt, eller kan man inte lita på sin egen förmåga?

Det handlar den här gången om förlossningen och hur man vet att det har satt igång. Ja, ja, jag förstår på ett teoretiskt plan att det är svårt att missa när det börjat… men tänk om jag missar så mycket av själva början att det nästan är för sent att hinna ringa in barnvakten och åka till sjukhuset!! Hur snabbt kan en förlossning egentligen gå? Tänk om jag den här tredje gången utvecklat en slags specialförmåga som gör att kroppen föder barn helt utan att det känns och om vi då hamnar i ett läge där jag måste föda hemma på hallgolvet.

Ok, sannolikheten att ovanstående scenario skulle äga rum är väl relativt låg… men ändå, tänk om! Folk blir ju träffade av blixten fler än en gång ibland, och det finns ju dom som vinner på lotto trots att det är en på hundratusenmiljarder. Det är ju inte omöjligt ändå!? 

Eftersom min senaste förlossning var en igångsättning så var det ju faktiskt närmare sex år sedan jag upplevde min första naturliga sådan. Oj vad svårt det kändes nu då helt plötsligt. 🙂

På bilden ett helt vanligt förlossningsrum någonstans i världen.

Annonser