Ända sedan jag kan minnas har mitt absoluta favorittilltugg till kaffet varit en potatisbakelse. För den som inte vet vad det är kan jag illustrera med bilden, och beskriva den ungefär som en blandning mellan en arraksboll och princessbakelse. Ytan är ofärgad marsipan med cacao på, lite rundad för att likna en riktig potatis. Inuti ser det ut ungefär som en arraksboll utan strössel på. Gudomligt är det i varje fall.

Nåväl, saken är den att potatisbakelsen börjar bli en större och större raritet, till min stora förtvivlan. Jag kan inte spontant nämna några caféer som säljer denna lycka i en muffinsform. Tills igår.

Igår när jag var inne i stan fick jag en impuls att gå in på Sergelbageriet, bara för att kolla potatisbakelsestatus. Och där låg dom – fyra rejäla bakelser som bara väntade på någon som mig. Någon som kan älska dem förutsättningslöst till en kopp kaffe.

Nog för att jag är höggravid men även jag har spärrar. Jag valde därför ut bara en av de fyras gäng och tog med mig hem. Hela vägen hem låg bakelsen och skrek i påsen, men jag tystade den med tanken på hur väl den skulle komplettera min hemmagjorda latte. Känn nu hur det vattnas i munnen på er och låt era smaklökar minnas någonting väldigt välsmakande.

Precis så gott var det igår på eftermiddagsfikat hemma hos mig!

Annonser