Ikväll efter Bolibompa fick jag och Storasyster uppleva en riktig höjdare. Jag visste ju redan förut att Storasyster förmodligen skulle bli den första att locka fram de där riktiga skratten hos Lillan. Men att det skulle ske redan på hennes tvåmånadersdag var lite mer otippat.

Lillan var mätt, glad och lite fnittrig sådär i största allmänhet. Då tar Storastyster Lillans fötter i vardera hand och börjar sjunga en liten nonsenssång. Samtidigt gungar hon fötterna upp och ner i takt med sången. Det ser så roligt ut att jag börjar skratta och det gör Storasyster också. Då ville ju inte Lillan vara sämre så hon sätter igång hon med.

Och vad jag hade glömt bort dessa skratt!! Vilken underbar känsla, vilken häftig upplevelse. Det första skrattet.

Någonstans känns det också som ett erkännande. Inte kan vi väl göra allting fel då Lillan vill skratta?

Annonser