Till att börja med vill jag säga att jag bryr mig föga om vad alla andra gör. När jag berättar min syn på saken är det just det – min syn.

Genusfrågan intresserar mig för att jag inte ser någon logisk anledning till varför blått, dataspel, matematik eller någonting annat typiskt ”manligt” skulle vara uteslutande för pojkar. Jag är ju tjej, och jag klär mig gärna i blått, dataspel är min passion och jag gillar att räkna. Dock inte huvdräkning, Excel är min melodi.  😉 Varför skulle jag beröva mina tjejer det jag själv tycker om?

I mitt föräldraskap försöker jag vara öppen för alla möjliga leksaker, kläder och intressen. Jag har gjort ett aktivt val att köpa bilar, spis, pussel, barbie, pet shops, prinsessklänningar, Vtech, tågbana, dinosaurier och allt annat som har känts roligt just då och där.  Blåa kläder, jeans och rysch-pysch-klänningar har också inhandlats.

Det var lättare förut att klä tjejerna enligt min uppfattning om vad som är snyggt. När de passerat 3-årsåldern har jag inte haft speciellt mycket att säga till om. Det SKA vara klänning och strumpbyxor varje dag tycker Lillasyster. Jag bråkar inte på henne ett par marinblå byxor bara för att.

Nu när de blivit lite äldre väljer dom också mer och mer själva vad dom helst vill leka med. Jag tänker inte köpa en traktor till någon som hellre vill ha ett Fifi-hus. Men det är min uppgift att åtminstone ha öppnat deras sinnen för att det finns annat än bara rosa.

En annan sak jag försöker bära med mig är att inte göra de typiska pojksakerna till normen. Om jag pushar dem att välja bilen istället för den rosa trollstaven har jag ju tagit ställning och nedvärderat de typiska tjejsakerna. Jag försöker respektera deras val men introducera annat så mycket jag kan.

Men jag är bara en helt vanlig mamma som försöker göra så gott jag kan.

Annonser