Igår var vi på vinprovning jag och maken tillsammans med några vänner. De stora barnen var hos farmor och den lilla filuren fick följa med mamma och pappa ut på äventyr. Jag hade räknat ut det så fiffigt att Lillan skulle vara vaken några timmar omkring middagsdags och sen skulle hon slockna som ett ljus klockan 19 då provningen började.

Mycket riktigt somnade hon enligt plan prick klockan 19 då dörrarna till lokalen slogs upp och vi slog oss ned vid bordet. Yes, vilken härligt kontinental och cool mamma jag är tänkte jag. I ungefär 30 minuter då det lilla underverket vaknade.

Halvvägs in på tredje smakprovet satt jag då där med en 3-månadersbebis i famnen, fem fulla vinglas på bordet framför mig och ett härligt gäng glada medprovare omkring mig. Just då började jag känna mig som världens sämsta mamma som drar ut sitt spädbarn i natten för att girigt dricka vin i glada vänners lag.

En bajsblöja och lite flaskmat senare var jag tillbaka vid bordet igen och då hade jag helt plötsligt världens gladaste bebis att ta hand om. Hon höll låda så det stod härliga till. Varje gång kursledaren skulle förklara någonting mycket speciellt i vinets karaktär som var värt att notera höjde Lillan sin lilla stämma och överröstade männen med en faslig mängd glada ”aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah”, ”äääääääääääääääääääh”, ”öööööööööööööööööööh” och ”häääääääääääääääääääääh”.

Så fortsatte kvällen tills det var dags att avsluta. Då var det inte någon idé att vara vaken och prata längre, alla skulle ju ändå gå hem tänkte Lillan och somnade.

Annonser