Lillasyster börjar på en ny förskola om två veckor. Det känns bra att ha kommit fram till ett beslut. Nu kör vi på det här, allt annat än den nuvarande situationen är ett steg i rätt riktning. 

Problemen är för komplexa för att gå in på här på bloggen. Men jag kan säga att ”ha is i magen” och ”vänta och se” är ingenting en luttrad trebarnsmamma nöjer sig med. Mitt barn ska inte vänta ut en ohållbar situation och vi föräldrar ska inte hoppas på det bästa. Inte när ett mycket bra alternativ finns inom räckhåll.

Den här situationen har dock lärt mig en sak som jag tar med mig i framtiden. Det finns ingen som bryr sig så mycket om mitt barn som jag och barnets pappa. Om man tror att andra människor ska göra sitt yttersta för att mitt barn ska ha det så bra som möjligt har man helt fel.

Annonser