You are currently browsing the tag archive for the ‘barn’ tag.

Jag fick höra idag att min kusins än så länge barnlösa väninna (*vinkar till S*) läser min blogg ibland. Det gjorde mig väldigt glad. Dels för att det är kul att höra att det man skriver faktiskt läses, men också för att jag trodde att min läsekrets uteslutande bestod av föräldrar.

Roligt att även folk utan barn läser bloggen med behållning!

Då började jag fundera på hur det ser ut egentligen, är ni redo för en ny poll?

Tack på förhand!

Annonser

Åh vad det är underbart med barn!! Det är så fantastiskt att jag tror att jag hoppar högt av lycka. Som till exempel idag, härliga tider. Vid mellanmålet lyckades Lillasyster med konststycket att äta körsbär med hela ansiktet, magen och händerna. Innan jag hann blinka hade hon sprungit ut i vardagsrummet och tagit både på den kritvita väggen, ullmattan och den beiga vardagsrumssoffan.

Jag går iväg för att hämta rengöringsgrejer och lagom till att jag är tillbaka igen har hon hällt jord i Storasysters grod-akvarium. Det var i och för sig en god gärning, men jag kan lova att Storasyster inte tog det lika bra som grodan som helt plötsligt fick smaka på friheten med jord i munnen.

Medan jag tröstar Storasyster bestämmer sig Lillasyster för att göra ett vattenexperiment i köket. Innan jag hunnit torka upp allt körsbär i vardagsrummet har vi en mindre sjö nedanför diskbänken och diskmedel i små strängar som ringlar sig som gröna ormar längs med köksbänken.

Jag säger bara gaaaaaaaaaaaaah!

Jag minns så väl första sommaren vi arbetade och hade barn. Det var år 2004 och vi skulle ha vår första semester tillsammans hela familjen. Båda föräldrarna jobbade och vår förstfödda skulle ha en lång härlig semester från dagis tänkte vi. Vi hade i vanlig ordning laddat med böcker vi skulle hinna läsa, tidskrifter som legat oöppnade i flera veckor och gott tilltugg. Åh vad det ska bli skönt med lite semester tänkte vi, och åkte till sommarstugan.

Vad vi inte hade tänkt på var att en liten snart-2-åring som är van att gå på dagis på dagarna inte alls tyckte det var spännande med lugn och ro på landet. Nej nej, det var upp med tuppen varje morgon och så fullt ös från morgon till kväll. Vad hände med semestern!? Jag öppnade inte en enda av de medhavda böckerna den sommaren och jag nådde definitivt inte min pre-barn-definition av semester.

Numera har vi ju lärt oss läxan och idag betyder semester bara ledig från det vanliga jobbet. Den riktiga semestern har man när man går tillbaka till jobbet i augusti. Det är lite trixigt att smuggla fram böckerna, tidskrifterna och det goda tilltugget på kontoret, men det går.

Alltså allvarligt talat… jag förstår att det här kommer att bli en sådan här sak som jag får äta upp tusen gånger om. Men vad var det man tyckte var besvärligt med bebisar egentligen? Dom ligger ju bara där och är hur gulliga som helst! Äter, sover, ler från öra till öra, gurglar lite och blinkar med ögonen mot en. Inte ett enda motargument så länge örat räcker.

Andra bullar är det ju med barn som passerat 1½-årsstrecket, när dom inte längre vill vara en till lags och gör allt för att göra livet så surt som möjligt för sina föräldrar. Varje uppmaning möts av ett trotsigt ”varför då??” eller ”Nähä, det tänker jag då verkligen inte göra!!”.

Bebisen: ”gaaah, guuuuh, gäääääh”.

Vilken väljer ni?

I ett desperat försök att sysselsätta en understimulerad dagissaknande Lillasyster åkte jag och köpte 5 liter tapetklister och rev sönder dagens DN i remsor. Sen blåste jag upp två ballonger och lät Lillasyster go bananas med hela härligheten ute i trädgården. Resultatet blev två runda bollar i Papier Maché som förhoppningsvis har torkat i morgon. De hade dock sett mycket finare ut i kväll om inte Lillasyster tagit fram dem och spelat fotboll med dem innan middagen.

Visste ni förrästen att metoden betyder ”tuggat papper” på franska? Vet inte sanningshalten i detta påstående eftersom det kommer från Wikipedia, men om någon fransktalande har en annan sanning får den gärna kommentera. Och uppdatera Wiki, tack.

Jag får ångest när jag tänker på den kommande bilresan på 35 mil enkel väg. För att lindra inbillar jag mig att vi klarar det utan katastrofer om jag bara förbereder mig på bästa sätt. Som till exempel att bunkra upp med digital underhållning i form av portabel DVD-spelare, ladda Ipoden med barnsagor och köpa nya kritor. Fast fan vet om det räcker. Och hjärtat klappar snabbare och snabbare.

Det vore väl en sak om barnen sov någon gång under en så lång bilfärd. Men inte då.

Skriet

Jaha, det började ju väldigt bra. I fredags var Lillan precis en månad gammal och jag fick en flaska AD-droppar av BVC-tanten. Jag la dem så fint i skötväskan och tänkte att den här gången, den här gången ska jag verkligen komma ihåg att ge AD-droppar precis varje dag. Om inte för bebisens väl och ve så för att slippa ljuga varje gång jag går till BVC-tanten och hon undrar om jag kommer ihåg att ge AD-dropparna.

Nåväl, i morse när jag packade skötväskan för vår utflykt ser jag AD-dropparna och inser att jag inte ens kom ihåg att ge dem första två dagarna. Bra mamma. Jättebra.

AD-droppar

Arkiv