You are currently browsing the tag archive for the ‘bebis’ tag.

Vår bebis har slutat vara en sovbebis och är istället en vakenbebis. Visserligen en mycket nöjd och glad sådan men jag känner mig ändå lite snuvad på konfekten. Jag blev ju lovad en sovbebis liksom. 🙂

Hon vaknar vid 07:00 och håller sig vaken till 09. Sover därefter 30 minuter och nästa sovstund sker klockan 12. Om jag har riktigt tur sover hon en hel timma då. Sen kommer sista sovpasset framåt 17-snåret och då brukar det bli en tvåtimmarslur. Totalt ungefär 4 timmar dagtid.

Somnar för natten gör hon sällan före 22. Över ett helt dygn sover hon alltså inte mer än 13-14 timmar. Hon är alltså bara sex månader. Normalt/onormalt? Ja inte är det som dom tidigare bebisarna som bott hos oss inte.

Annonser

Snorig och hostig bebis = usel sömn och bristande bloggmotivation

Är det verkligen normalt att små 4-månadersbebisar somnar klockan 22 varje kväll? 😮

Lillan har lärt sig att vända från rygg till mage. Hon börjar bli riktigt snabb också. Problemet är att hon inte lärt sig att vända tillbaka och det tar inte mer än några sekunder innan hon ångrar sig. Först kämpar hon för att komma runt, några sekunder senare i magläge har hon ångrat sig. Detta resulterar i förtvivlade små protester och jag måste snabbt komma till undsättning innan de små protesterna övergår till stora.

Det är ungefär som att titta på en skalbagge på rygg, fast tvärtom.

Vad gör man med en bebis som fyller 4 månader på lördag och som tror att hon inte behöver sova? Vilken faaaaas är det man går igenom vid 4 månader och vad gör man för att inte bli helt vansinnig? 

Lillan har sedan förra helgen lagt sig till med den fula ovanan att aldrig sova mer än 30 minuter i streck dagtid och vara om möjligt ännu svårare att söva än förut. Nu duger absolut ingenting annat än bilstolen och en rullande bil, eller att ligga tätt intill i sängen. 

Nu är klockan 22 och en övertrött bebis bara vägrar, vägrar, vägrar att somna för natten. 

Vad göra!?

Visst är hon både liten och naggande god!
Nära 6 kg pure love. 

Bebis klarade sig med ett litet nedslag för torr hud, men i övrigt gick hon igenom utan anmärkningar. Det är betydligt roligare på bebisbesiktningen än på bilbesiktningen.

Som ni kanske redan läst i inlägget om trebarnslivet ägnar man delar av dagen som trebarnsmamma till att gömma sig från barnen. Faktum är att jag inte bara gömmer mig själv, jag försöker också gömma bebisen stora delar av dagen.

Storasystrarna är hopplösa på att ge den lilla uppmärksamhet. För det mesta är det väldigt praktiskt att ha två små medhjälpare av vilka man kan få hjälp att ge nappen, sjunga en sång eller hålla en stund i flaskan när det är matdags. Men det finns andra tillfällen då det inte passar lika bra att ha full rulle runtomkring. Som till exempel när det ska sovas, eller när Lillan sover.

Då gömmer jag henne helt enkelt.
Det gäller bara att komma ihåg var man gömt undan henne, annars blir det lite bekymmersamt.

Alltså allvarligt talat… jag förstår att det här kommer att bli en sådan här sak som jag får äta upp tusen gånger om. Men vad var det man tyckte var besvärligt med bebisar egentligen? Dom ligger ju bara där och är hur gulliga som helst! Äter, sover, ler från öra till öra, gurglar lite och blinkar med ögonen mot en. Inte ett enda motargument så länge örat räcker.

Andra bullar är det ju med barn som passerat 1½-årsstrecket, när dom inte längre vill vara en till lags och gör allt för att göra livet så surt som möjligt för sina föräldrar. Varje uppmaning möts av ett trotsigt ”varför då??” eller ”Nähä, det tänker jag då verkligen inte göra!!”.

Bebisen: ”gaaah, guuuuh, gäääääh”.

Vilken väljer ni?

Arkiv